Två journalister har under tio år dokumenterat alla fall där kvinnor i Sverige mördats av sin partner. Det är utan tvekan året mest betydelsefulla bok.
“Kvinnorna talar till oss genom efterlämnade brev, dagböcker, almanackor, anteckningar på undanstoppade lappar. Flera skriver om sin övertygelse att de kommer att dödas.”
Raderna är hämtade från inledningen i journalisterna Kerstin Weigl och Kristina Edbloms bok I händelse av min död (Natur&Kultur), som kom tidigare i höstas. Om du inte har läst den ännu – gör det! Särskilt med tanke på att det är Internationella dagen mot våld mot kvinnor idag.
I ett decennium har Kerstin och Kristina granskat alla fall där en kvinna har mördats av sin nuvarande eller före detta partner. Ett enormt arbete som i sanningens namn borde ha gjorts för länge, länge sedan. “Ingen hade tidigare tagit reda på hur många kvinnorna var, vilka de var, hur de hade levt och vad som lett fram till deras död”, som författarna skriver.
Det handlar om rädsla, utsatthet – och till slut död
Boken skildrar livsöden och händelser som mestadels blir flyktiga notiser i nyhetsrapporteringen. Det handlar om rädsla, utsatthet – och till slut död. Kvinnor, från femton till nittioett år, som förlorat livet till följd av mäns våld. Oftast hemma. Dödade med brödkniv, yxa, stekpanna, telefonsladd, rep, koppel, svärd, sten, kofot, hantel …
Frågan som ständigt återkommer under läsningen är rätt självklar: Vad är vi för samhälle som låter det besinningslösa våldet fortsätta år efter år? Varför är hjälpen till de drabbade – kvinnor och barn – så bristfällig och resurserna så knappa?
I Sverige dör minst en kvinna varje månad till följd av våld i nära relationer. Det är inte bara skrämmande, det är skamligt. Kim, Amine, Anna, Agneta. Kvinnorna som vi möter i boken lever inte längre, men deras röster och deras vittnesmål finns kvar. Det är dags för oss alla att lyssna och ta ställning.
På bara några år har Lisa Yang blivit ett namn att räkna med i modebranschen. Hennes signum är kashmirplagg av hög kvalitet och i medveten design.
Hon startade företaget som bär hennes namn 2011. Sedan dess har de tidlösa nyckelplaggen i kashmir fått en trogen kundkrets – och rörelsen en stabil tillväxt.
Lisa bor i en villa i Sigtuna, med man och två söner, men är född och uppvuxen i Qingdao i Kina – och barndomsåren har påverkat hennes val av material. En stor del av all kashmir produceras i Kina och är mer tillgänglig jämfört med i Sverige.
Lisas mamma föredrog kvalitet framför slit och släng-plagg och hela familjen bar kashmir, allt från varma underställ till tjocka tröjor.
– Mammas kvalitets- och modeintresse smittade av sig på mig och som vuxen ville jag att mina barn skulle få bära samma fina material som jag gjorde, säger Lisa. Jag började tillverka kashmirplagg till mina söner och det ledde så småningom till mitt eget märke.
Lönsam tillväxt är vår ledstjärna
Vad kännetecknar Lisa Yang-stilen?
– Den är modern, kvinnlig och sofistikerad. Plaggen är komfortabla och ska passa till allt, ”bekväm dress up” brukar jag kalla det. Samtidigt har de alltid ett intressant snitt och jag arbetar länge med att få fram en bra passform.
Du både designar och är entreprenör – vilka är dina drivkrafter?
– Design är min passion och lönsam tillväxt är vår ledstjärna. Att skapa en verksamhet som har ett bestående värde är viktigt. Kanske kommer det från min uppväxt, det speglar mina föräldrars värderingar.
Hur ser processen ut, från idé till färdigt plagg?
– Jag utgår från en skiss och hämtar ofta inspiration från naturen. Jag jobbar också mycket med färgerna när jag tar fram en ny kollektion. Helhetsintrycket är viktigt, alla nyanser ska harmoniera. Själva produktionen börjar i Kina där man samlar fibrer från kashmirgeten under högsommaren när den fäller sin päls. Kvaliteten bestäms utifrån hårens längd och vilken del av geten de kommer ifrån. De längsta fibrerna är de mest åtråvärda, de är både mjukare och finare. Det finns med andra ord många olika kvaliteter och prisnivåer – bara för att det heter kashmir betyder det inte att allt håller samma standard.
Bara för att det heter kashmir betyder det inte att allt håller samma standard
Vad är hållbarhet för dig?
– Att ta hand om sina plagg; i dag köper och slänger vi för mycket. Sköter man sina kläder rätt, särskilt kashmirplagg, håller de i väldigt många år. Numera tror jag att de flesta är villiga att betala mer för hög kvalitet, i stället för att överkonsumera slit och släng-varor.
Om du skulle ge ett råd till någon som vill ge sig in i modebranschen – vad skulle det vara?
– Att tänka långsiktigt och fokusera på en riktigt bra produkt.
Egna tankar eller drömmar om framtiden?
– Att fortsätta göra en så bra produkt som möjligt. Nu har jag fler anställda vilket innebär att jag helt och hållet kan fokusera på designen. Det är också kul att vår internationella expansion börjar ta fart.
PS! Lufta kashmirplagg, i stället för att tvätta dem, och förvara mörkt och svalt. Att borsta och lufta kläderna räcker oftast för att hålla dem rena. Om du tvättar dem, gör det gärna för hand. Mer info på Lisa Yangs hemsida.
Det sägs att Marbella fick sitt namn när den spanska drottningen Isabel tittade ut över vattnet och ropade: Que mar tan bella! (Vilket vackert hav!). Det är lätt att hålla med henne, för utsikten är spektakulär. Det glittrande Medelhavet, de vidsträckta stränderna och bergskedjan Sierra Blanca gör tillsammans platsen unik. Att staden Marbella, som ligger vid kusten mellan Málaga och Gibraltar, dessutom är väldigt trevlig gör inte saken sämre. Jag och min familj har åkt hit i många år och skälen till att vi ständigt kommer tillbaka är flera:
1. Atmosfären. Det som en gång var en liten fiskeby är idag en berömd och populär destination för turister från hela världen. Marbella blev känt som en tummelplats för de rika och berömda på 1950-talet, när den spanske prinsen (och playboyen) Alfonso öppnade legendariska Marbella Club Hotel. Det går fortfarande att spana efter celebriteter och förundras över lyxbilar och yachter, och det görs bäst på solkustens mest exklusiva plats, närbelägna hamnstaden Puerto Banús. I Marbella promenerar du runt i trånga gränder, över torg och genom parker, och bland små butiker, kaféer och krogar. Sitt ner en stund och betrakta folkvimlet eller gå genom Alameda Park ner till havet, som ligger ett stenkast bort. Vi trivs bäst i Gamla stan och har valt att bo antingen i rum eller i lägenhet, som vi hyr via La Villa Marbella
2. Avkopplingen. För en dag på stranden behövs inte mycket mer än en vattenflaska, solcrème, badhandduk och en bra bok. Många tar med sig ett eget parasoll och slår sig ner vid vattenbrynet, men bekvämast är att betala för en solstol. Längs med strandpromenaden ligger solstolsuthyrarna och krogarna på rad, så granska både menyn och strandremsan innan du bestämmer dig. På senaste resan, under höstlovet, hyrde vi fräscha solstolar och åt goda luncher på Mahiki Beach. Sedan finns det självklart både mer omtalade (och dyrare) ställen, som exempelvis Nikki Beach.
3. Temperaturen. Dagstemperaturen går sällan under 20 grader året om. Men eftersom Marbella är en välbesökt turistort är det onekligen rätt behagligt att åka hit under lågsäsong. På våren och hösten slipper du trängseln i gränderna och den (ibland) påfrestande hettan i juli och augusti.
4. Utflykterna. Möjligheterna är oändliga. Börja med att promenera, ta en tur med cykel eller Segway, mellan Marbella och Puerto Banús. Eller hoppa på en katamaran från Ferry Fly Blue som kör sträckan under högsäsong. För en lite längre tripp tar man sig enkelt med buss eller hyrbil till Malága, Estepona, Torremolinos, Fuengirola och Gibraltar. Särskilt Málaga är en trevlig dagsutflykt. Här finns bland annat Picassomuseet och i hamnområdet Muelle Uno ligger en filial till Centre Pompidou i Paris.
5. Maten. I Marbella bor fler än 150 olika nationaliteter och det avspeglar sig så klart i maten: restaurangutbudet är enormt. Ett tips är att söka sig till krogarna bortom välbesökta Apelsintorget, som ligger mitt i byn. Några kvarter ovanför finns bland andra bistro Casanis och Café Flore strax intill. På strandpromenaden är internationella Cappuccino en favorit.
6. Shoppingen. I Gamla stan hittar du allt från souvenirer och smycken till viner och delikatesser. Jag, som gärna letar second hand-fynd, besöker alltid Vintage Déjà Vu och Chic Vintage. Längs med kajen i Puerto Banús finns lyxmärken som Gucci, Dolce & Gabbana, Burberry med flera och ett par kvarter upp i stan ligger det stora och välsorterade varuhuset El Corte Inglés. Närmare Marbella är La Canada ett alternativ. Och ärligt talat, man behöver inte nödvändigtvis handla … med 320 soldagar om året kan det vara rätt skönt att bara få en stunds svalka i luftkonditioneringen.
Mitt i sommaren, när himlen var blå och ängarna stod i full blom, hände det ofattbara. Pappa fick sin diagnos i början av veckan och ett par dagar senare for mamma akut in till sjukhuset. Efter månader av ryggvärk och ostadiga ben gav röntgen till slut förklaringen. Cancer.
Sedan dess är ingenting sig likt. Mina föräldrars tillvaro präglas numera av cellgifts- och strålbehandlingar, provtagningar och sjukgymnastik. All tid och energi går åt till att hitta en fungerande vardag, mellan de ständiga sjukhusbesöken, och enkla saker, som att duscha själv eller gå uppför en trappa, är inga självklarheter längre.
Men mamma och pappa är ingalunda ensamma. I dag räknar man med att var tredje person i Sverige får en cancerdiagnos under sin livstid. Forskningen går framåt och det kommer oavbrutet nya behandlingar – ändå är det ett oerhört svårt besked att få. Som mamma krasst konstaterade häromdagen: “Man får gilla läget, helt enkelt.”
När plågorna var som värst blev hon avvisad från akuten
Det som upprör henne är egentligen något helt annat. Hon är arg och besviken över att doktorerna som hon träffade varken lyssnade eller tog henne på allvar. Trots att smärtan var olidlig och trots att hon föll handlöst om och om igen. När plågorna var som värst blev hon avvisad från akuten och på vårdcentralen tröstade läkaren med att “det nog inte är cancer i alla fall.” Ett gruvlig hån med tanke på att mamma, när hon slutligen låg på operationsbordet, var timmar ifrån att bli förlamad eftersom en tumör höll på att krossa ryggraden.
Det finns självklart många hjältar inom svensk sjukvård; skickliga yrkesmänniskor som uträttar underverk varje dag. Samtidigt är det något grundläggande fel när man i ett välfärdsland inte får hjälp när man behöver den som mest. Att platsbrist, utbränd personal och utdragna väntetider har blivit vardagsmat är både sorgligt och skamligt.
En sak är helt säker: Cancer angår oss alla
När skådespelaren Gösta Ekman blev sjuk skrev hans hustru Marie-Louise Ekman dagbok. På ett ställe citerar hon en doktor som betonade hennes roll som anhörig: “Att du ställer upp och här och är med honom, det betyder allt. Det är något som vi inte kan bidra med.”
Innebörden av de orden är att var och en kan göra skillnad på sitt sätt. Vare sig det handlar om att stötta någon som mår dåligt, engagera sig i arbetet för bättre sjukvård eller köpa rosa bandet och fästa det på kappan. En sak är nämligen helt säker: Cancer angår oss alla.
***
Det är precis ett år sedan krönikan publicerades i Femina och på min gamla blogg. Pappa gick igenom behandling för sin prostatacancer, som är den vanligaste cancerformen för män, under hela förra hösten. Den är nu avslutad med goda resultat. Mamma visade sig däremot ha cancer i benmärgen. Så här i efterhand är det obegripligt att inte någon av de läkare, som hon besökte, reagerade. Alla symptom pekade nämligen tveklöst mot en och samma sak: Myelom. Sjukdomen går inte att bota men den går att leva med. Under de senaste tio åren har överlevnaden ständigt förbättrats tack vare nya läkemedel – och det är också min poäng. Utan forskning inga nya mediciner och utan pengar inga medicinska framsteg. Därför är det så oerhört viktigt att Cancerfonden får in medel att fördela till olika projekt och studier. Vad som hade hänt om mina föräldrar insjuknat för ett decennium sedan vill jag egentligen inte spekulera i, men utgången hade förmodligen inte varit densamma. Forskningen ser till att fler överlever cancer, både i dag och i morgon. Och symboliken med årets rosa band tycker jag säger allt – ett slitstarkt rep som binder oss samman i kampen mot cancer.
Ledig men elegant. Det behövs egentligen inte fler ord för att beskriva det franska modehuset Celines höst- och vinterkollektion. Det är dessutom precis den kombinationen som gör att jag gärna hämtar inspiration till min egen höstgarderob härifrån. Plaggen, färgvalen, kombinationerna – allt andas 1970-tal (men den stilsäkra delen av decenniets modebild).
Förra året fick Celine en ny kreativ chef i Hedi Slimane, som efterträdde brittiskan Phoebe Philo. Under sina år vid modehuset blev hon hyllad och älskad för sin sparsmakade och tidlösa design. Det syns att Hedi, som i rollen som chefsdesigner på Saint Laurent gjort sig känd för en betydligt mer utmanande och rockigare stil, grävt i arkiven inför vintern 2019 och på så vis närmat sig Celine-kunden.
Nedan har jag samlat 10 nyckelplagg och accessoarer från catwalken, som både uppdaterar stilen och framförallt håller i längden. Liknande är lätta att hitta i butikerna och inte minst i secondhandaffärer. Titta också på stylingen – här finns många bra idéer att hämta:
Min äldsta dotter gifte sig när hon var tretton år. Det är fem år sedan och hon har redan två barn. Jag vet att hennes man slår henne, men det finns inget jag kan göra. Min yngsta dotter är bortgift med en betydligt äldre man och hon har precis fått en son. Sexton år och nybliven mor. Ingen av dem har någonsin gått i skolan. Mitt hjärta blöder, men detta är vår verklighet.
Ni förstår säkert att de här raderna inte är sanna. Åtminstone såtillvida att det inte är min historia jag berättar; det enda som stämmer är att jag har två döttrar. Men. Det hade kunnat handla om mig och mina barn, om jag levt i en annan del av världen. Och bara tanken är fullkomligt outhärdlig.
I dag är det FN:s internationella flickdag. Den instiftades för ett antal år sedan för att rikta uppmärksamheten mot våra mest utsatta flickor. De som är oönskade redan från livets första stund – just för att de är flickor. De som är utsatta för våld. De som inte får gå i skolan. De som tvingas in i äktenskap, trots att de fortfarande är barn.
Plan International, som arbetar för flickors rättigheter, fokuserar just nu på fyra områden:
- Jämställdhet från dag ett. Inget barn ska begränsas, diskrimineras eller negligeras på grund av sitt kön.
- Nolltolerans mot våld. Minst en av tre flickor utsätts under sin livstid för fysiskt eller sexuellt våld – och det sätter självklart spår för livet. Våld ska synliggöras, förebyggas och bestraffas.
- Utbilda varje flicka. Ofta är det just flickorna som får sluta skolan i kriser och konflikter – om de ens får börja studera. Utbildning är nyckeln till självständighet.
- Barn, inte brud. En av fem flickor i världen är gifta. De är utelämnade till en vardag där de tvingas sluta skolan, utsätts för sexuellt våld och blir gravida medan de fortfarande är barn. Lagar och värderingar måste förändras – nu!
Jag är övertygad om att vi alla, på ett eller annat sätt, kan bidra till att skapa bättre förutsättningar och större möjligheter för våra flickor. För alla barn har rätt till trygghet och respekt. Att få växa upp till självständiga individer med en egen stark röst. Det handlar till syvende och sist om allas vår framtid. Och det gäller inte bara i dag, utan alla dagar, året om.
Det japanska tecknet för kimono betyder kort och gott “något man har på sig”. Det är en lika sparsmakad beskrivning som plagget i sig. Numera får just kimono rubricera allt från blusar till långa morgonrockar, men ursprungligen är det ett klädesplagg som bärs omlott, med smal krage, skärp (obi) och utan fickor. Kärt barn har uppenbarligen många namn och jag har valt ut några varianter (en av dem bär jag på mitt Instagram @ulrika.norberg). De är i olika material, stilar och prisklasser, men gemensamt är att alla är bekväma och snygga vardagsplagg.
Det sägs att han satte sig i en snödriva för att prova sig fram till den perfekta formen för en sittmöbel. Om det är sant eller inte låter vi vara osagt, men att Bruno Mathsson var ett designsnille råder det ingen tvekan om.
I år är det femtio år sedan han inledde ett samarbete med DUX och möbelklassiker som Jetson, Pernilla och Karin började tillverkas i skånska Sösdala. För att fira jubileet presenterade företaget nyligen en hyllningskollektion, där fåtöljerna har fått nya klädslar i både textil och läder.
Själv blev jag lycklig ägare till två Karin-stolar för bara ett litet tag sedan. Jag valde att inte köpa nytillverkade, utan ropade hem våra på Skånes Auktionsverk. Slitstarka designobjekt är nämligen alltid aktuella och kommer oavbrutet upp på olika auktioner. Budgivningen stannade på 7 000 kronor och vi har fått hem de mest bekväma fåtöljer vi någonsin har ägt. Som Bruno Mathsson själv sa: “Möbler ska tillverkas med sådan konst att sittandet i dem inte blir någon konst”.
Om du är på jakt efter något särskilt – vare sig det gäller möbler, smycken, konst eller designerplagg – gå in på Barnebys.se och skapa en bevakning. Då får du ett mejl så fort det dyker upp något som du är intresserad av och som finns till försäljning hos registrerade auktionshus. Själv har jag lagt in bevakningar på allt från Gefle till Gucci.
“Jag har lagt in bevakningar på allt från Gefle till Gucci”
Det fina med just klassiker, oavsett om du köper nytt eller begagnat, är att de tål tidens tand. Det handlar om kvalitet och form som står sig genom åren. Och skulle du själv vilja sälja eller ge bort klenoderna en vacker dag – ja, då finns det garanterat dem som vill ta över och vårda dem för framtiden.
Egentligen började allt med att hans karriär faktiskt tog slut. En dykolycka satte stopp för Fernand Fonssagrives stora passion, dansen. Men livets vägar är som bekant outgrundliga och förmodligen visste hans hustru Lisa precis vad hon gjorde när hon köpte honom en kamera. För det var just den gåvan, en Rolleiflex, som skulle öppna en helt ny värld för den begåvade fransmannen. Eller som han själv uttryckte det: “Den blev en del av min kropp”. Nu i september kan du se Fernand Fonssagrives efterlämnade fotoskatt i Norrviken, Båstad.
Det är The PhotoGallery, med grundaren Nette Johansson i spetsen, som ligger bakom utställningen An Eye for Beauty. Galleriet, som är ett av Skandinaviens största, har sin bas i Halmstad och representerar välbekanta namn som Jimmy Nelson, Terry O’Neill och Bryan Adams.
Men utställningen i Norrviken handlar inte bara om unika fotografier, utan innehåller samtidigt en fascinerande livshistoria. Fonssagrives föddes 1910 och utbildade sig till dansare i Paris. Där mötte han svenska Lisa Bernstone och paret gifte sig 1935. Lisa, som också var dansare, blev Fernands stora inspirationskälla. Kameran älskade hennes kroppsform och sättet hon rörde sig på.
Under en period var Fernand en av de högst betalda fotograferna i New York och Lisa Fonssagrives den mest eftertraktade modellen. Bilderna publicerades i magasin som Vogue, Harper’s Bazaar, Town & Country med flera.
Men som den egensinniga konstnär han var, bytte Fernand spår igen när han tyckte att den konstnärliga friheten började begränsas, och blev skulptör. Dessutom skilde han och Lisa sig (och hon gifte om sig med Irving Penn, som också avbildat henne i flera berömda bilder). I historieskrivningen har Fonssagrives hamnat lite i skymundan av just Irving Penn och Richard Avedon – och det är synd. Särskilt med tanke på att Fernand var något av en föregångare. Utställningen är öppen till och med den 29 september och den är väl värd ett besök. Förslagsvis i kombination med en promenad i parken och en lunch i Orangeriet.
Under modeveckorna finns det ett oslagbart sätt att hitta nya idéer och få inspiration: studera vimlet utanför visningarna. Kreativiteten flödar och ingenting är för galet för att visa upp (diskret är med andra ord inte något ledord). Men trenderna ska, precis som alltid, anpassas efter den egna smaken och plånboken. Därför kan det vara värt att notera allt från detaljer och kombinationer till silhuetter och mönsterbilder. Jag är nämligen rätt säker på att en del av det som syns på bilderna redan finns i din garderob; ofta är det bara en fråga om att se plaggen med nya ögon.
Rutigt är alltid gångbart. Att välja samma mönster från topp till tå är en enkel (och snygg) väg att gå. Det nya är att kombinera olika rutor med varandra – ju djärvare desto bättre. Ett tips är att hålla ihop outfiten genom att välja ut en färg, som återkommer i de olika plaggen.
Det var länge sedan plisserat gav utslag på trendbarometern, men nu är de veckade kjolarna tillbaka i alla möjliga längder, material och nyanser. Helt enfärgad klädsel, som nedan, syntes dessutom på många av visningarna under Köpenhamns modevecka.
Om du inte redan har en kostym i garderoben, är det ett smart köp. Den är lätt att både klä upp och ned, och fungerar därför i så gott som alla sammanhang. Dessutom kan du bära byxorna och kavajen var för sig, och variera klädseln ännu mer. Om kostymen sedan är överdrivet stor och lite “fyrkantig”, eller har en smalare silhuett, spelar mindre roll.
Leoparden har flyttat in i många garderober de senaste säsongerna och nu är det dags för ormen. Snakemönster i olika färger slingrar sig fram på både kläder och accessoarer. Ett material som kommer stort, både i höst och till våren, är läder. I kjolar, byxor, kavajer, skjortor eller som på bilden nedan, i klänningar. Ett tips är att sondera secondhandmarknaden – där går det att hitta fina varianter och priset blir överkomligare.
Sammanfattningsvis ska det egentligen inte behövas några större ansträngningar för att uppdatera den egna stilen. Med lite fantasi och en djupdykning i gömmorna hemma är det goda möjligheter att gå en spännande modehöst till mötes!