ULRIKA NORBERG

Tankar, idéer & inspiration

Menu Close

Category: BÖCKER

årets viktigaste bok

Foto: Melanie Wasser

Två journalister har under tio år dokumenterat alla fall där kvinnor i Sverige mördats av sin partner. Det är utan tvekan året mest betydelsefulla bok.

“Kvinnorna talar till oss genom efterlämnade brev, dagböcker, almanackor, anteckningar på undanstoppade lappar. Flera skriver om sin övertygelse att de kommer att dödas.”

Raderna är hämtade från inledningen i journalisterna Kerstin Weigl och Kristina Edbloms bok I händelse av min död (Natur&Kultur), som kom tidigare i höstas. Om du inte har läst den ännu – gör det! Särskilt med tanke på att det är Internationella dagen mot våld mot kvinnor idag.

I ett decennium har Kerstin och Kristina granskat alla fall där en kvinna har mördats av sin nuvarande eller före detta partner. Ett enormt arbete som i sanningens namn borde ha gjorts för länge, länge sedan. “Ingen hade tidigare tagit reda på hur många kvinnorna var, vilka de var, hur de hade levt och vad som lett fram till deras död”, som författarna skriver.

Det handlar om rädsla, utsatthet – och till slut död

Boken skildrar livsöden och händelser som mestadels blir flyktiga notiser i nyhetsrapporteringen. Det handlar om rädsla, utsatthet – och till slut död. Kvinnor, från femton till nittioett år, som förlorat livet till följd av mäns våld. Oftast hemma. Dödade med brödkniv, yxa, stekpanna, telefonsladd, rep, koppel, svärd, sten, kofot, hantel …

Frågan som ständigt återkommer under läsningen är rätt självklar: Vad är vi för samhälle som låter det besinningslösa våldet fortsätta år efter år? Varför är hjälpen till de drabbade – kvinnor och barn – så bristfällig och resurserna så knappa?

I Sverige dör minst en kvinna varje månad till följd av våld i nära relationer. Det är inte bara skrämmande, det är skamligt. Kim, Amine, Anna, Agneta. Kvinnorna som vi möter i boken lever inte längre, men deras röster och deras vittnesmål finns kvar. Det är dags för oss alla att lyssna och ta ställning.

Kristina Edblom och Kerstin Weigl. Foto: Sofia Runarsdotter.

Barack obamas sommarbok – och en uppmaning från ernst

För några år sedan, på en scen i Helsingborg, uppmanade Ernst Kirchsteiger publiken att bli “seende vittnen”. Inredaren och programledaren höll ett föredrag under evenemanget Upplev Femina och hans (viktiga) poäng var att vi vuxna har ett ansvar att uppmärksamma, berömma och ge stöd åt barnen. Inte enbart att göra det mest självklara, att hjälpa dem som far illa, utan också att lägga märke till och uppmuntra talanger. En komplimang, ett ögonblick av omtanke och visat intresse, kan vara livsavgörande. 

Just det kloka resonemanget kommer jag att tänka på när jag läser en av årets hittills mest omtalade böcker: Allt jag fått lära mig av Tara Westover (Natur & Kultur). Långsökt, kanske du tänker? Men nej, egentligen inte. Det som Ernst berörde är nämligen själva kärnan i Tara Westovers berättelse. Hur barnet, Tara själv, lyckas skapa sig en framtid, trots att hon under hela sin barndom lever avskärmad från resten av samhället. Hon tar sig vidare av egen kraft men har samtidigt stöd av engagerade medmänniskor.

Tara Westovers självbiografi har översatts till ett trettiotal språk och är en internationell bästsäljare. Foto: Paul Stuart.

Tara växer upp i en mormonfamilj i Idaho, som yngst i en syskonskara om sju. Pappan är övertygad om att staten hjärntvättar landets invånare och barnen får därför inte gå i skolan. Deras vardag kantas av misshandel, övergrepp och psykisk ohälsa. Först 17 år gammal kommer Tara i kontakt med skolan. Då har hon, tack vare en av sina bröder, lärt sig att läsa med hjälp av Bibeln och Mormons bok – men hon har till exempel aldrig hört talas om Förintelsen eller John F. Kennedy.

“Pappan är övertygad om att staten hjärntvättar landets invånare”

Det som sedan följer är en fascinerande berättelse om hur ambition, envishet och begåvning gör att Tara med tiden får stipendium till universitet som Cambridge och Harvard. 2014 doktorerar hon i idéhistoria – och i dag har hennes skildring av resan dit fångat en hel värld. Boken har hyllats av otaliga recensenter och översatts till ett trettiotal olika språk. Allt jag fått lära mig toppade dessutom Barack Obamas lista över sommarläsning förra året.

Barack Obama är en av dem som har rosat boken: “En enastående memoar”, konstaterade han. Foto: Pinterest.

Samtidigt ska vi komma ihåg att mardrömmen som Tara beskriver på intet sätt är unik för religiösa sekter eller för USA. Socialstyrelsen räknar med att hundratusentals barn i Sverige lever i familjer där missbruk och våld finns med i bilden. Nyligen visade enkätundersökningen Skolkurage att mer än hälften av alla barn som har det svårt, inte vågar berätta för någon om hur deras tillvaro ser ut.

I Taras fall fanns bland andra en lärare som trodde på hennes speciella förmåga. Som öppnade dörrar till vidare utbildning och i förlängningen visade vägen till ett nytt liv. Ett seende vittne. Någon som frågade, lyssnade, noterade och agerade. Så som vi alla måste göra. Det kan, som sagt, vara livsavgörande.

© 2024 ULRIKA NORBERG. All rights reserved.

Theme by Anders Norén.